Har ni hört talas om boken "ibland mår jag inte så bra"?, så sjukt bra namn på den tycker jag, det talar verkligen till mitt hjärta på något vis. Det är egentligen omöjligt att hela tiden må bra, vem gör det liksom? I dagens samhälle är det så himla enkelt att ställa krav på sig själv, krav i skolan, på jobbet, i sin idrott, hemma, bland kompisar/familj och man ska ju helst va en stjärna i allt. Ibland blir det för mycket & ibland mår man bara inte så bra!
Jag kan ibland känna hur jobbigt allting är, speciellt senaste tiden när det är många saker som ska stämma överens med varadra. Har ni någonsin bara velat stänga in er i lägenheten, släcka lyset, dra på er en filt och bara ligga där och inte behöva göra något, inte lyssna på någon, inte tänka på någon, inte ens dig själv? När man känner så är det bara att göra det, det är man värd & det är så galet skönt just då.
När jag var yngre så var detta ganska vanligt för mig, jag var alltså inte så riktigt deprimerad men det hände ofta att jag inte mådde så bra och det är väl inget konstigt? man ska inte vara rädd för att säga det. Men då när jag var yngre så var jag väldigt kreativ, använde alla negativa känslor jag hade då på den tiden (som oftast var kring skolan som aldrig varit min starka sida), målade ner dom på papper, tavlor eller var ute i timmar och bara fotade allt som tilltalade mig. Det fick mig liksom att tänka igenom allt det dåliga, använda dom till något för att sedan kunna släppa allt tills nästa gång. Jag var väl aldrig glad i att prata om känslor eller saker & det är nog inte så vanligt, detta var mitt sätt att hantera saker för att sedan kunna glömma.
Innan jag flyttade ner till Halmstad hade jag 2 år där jag egentligen bara gjorde vad jag kände för, fantastiskt var det men det resulterade ju i att denna kretiva sida som annars varit min vardag helt plötsligt försvann, den behövdes liksom inte längre. Jag har saknat den på något vis eftersom det är en sån stor del av den jag är & alltid har varit.
Jag har egentligen aldrig reflekterat över detta förut utan det var först sent ikväll när jag plockade fram canvas tavlor, färg och pennor igen och började måla som jag insåg vad detta är för något. Jag har på senare tid saknat det mer än vanligt och jag har nu insett att det är mitt eget personliga sätt att lufta tankar och öppna hjärtat. Det behöver vi alla göra någon gång ibland, för ibland mår vi inte så bra & det är okej.
1 kommentar(er)
